När jag sitter själv börjar jag alltid tänka. Ibland tänker jag alldeles för mycket. Just nu sittter jag och tänker på hur tråkigt allt är när man är ensam, hur mycket bättre de är när man är minst 2. Jag är väldigt lyckligt lottad med en stor och underbar familj, många syskon, min älskling , farmor, mormor mamma och pappa och alla mina vänner och alla andra runt mig på alla hörn. Ja jag är lyckligt lottad, finns dom som är så mycket ensamare en vad jag är. Men de får mig samtidigt att få ångest över att jag inte hinner träffa alla lika mycket och så mycket som jag vill. Men jag vet att jag har alla och att dom alltid finns där och älskar mig för den jag är, hur dom nu kan göra de ;) nej men jag är lycklig. Men de här med att vara ensam, inte roligt. Inte kul att ta en kopp kaffe själv, inte kul att åka tåg eller att se massa fina saker utan att ha någon att dela de med. När man ibland behöver vara själv för att man vill och kan välja när och hur kan vara skönt men att tvingas vara själv känns ju bara som slöseri av livets tid. Vi lever ju bara en gång och på lånad tid och då bör den inte slösat bort på onödig ensamhet. Jag älskar livet och vill inte att en ska ta slut. Oj som vanligt blir jag lite djup och fundersam men de va inte ovanligt när man sitter själv. De jag ville säga är att allt är så mycket bättre när man är två eller fler. Eller hur? Love/J
posted from Bloggeroid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar